Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristinnas Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■226
sagd och Ofärdig sågo, att det verkligen var jätten
Förtvivlans huvud, blevo de mycket glada och muntra.
Emedan Kristinna och hennes svärdotter Barmhärtig,
vilka ibland för sitt nöje spelade den ena fiol och
den andra luta, nu befunno sig i en så upprymd
sinnesstämning, så blev det musik utav. Och då
Ofärdig hörde den, fick han lust att dansa, varför han
tog Modfällds dotter Förskräckt vid handen samt
dansade med henne på vägen. Visserligen kunde han ej
dansa utan tillhjälp av sin ena krycka, men det får
jag lov att säga, att han dock förde sig jämförelsevis
väl. Flickan förtjänade också allt beröm, ty hennes
rörelser voro rytmiska och överensstämde behagligt
med musiken.
Vad däremot Modfälld beträffar, så brydde han
sig icke mycket om musiken, ty eftersom ban var
nästan ihjälhungrad, så längtade han mycket mera efter
att få någonting att äta, än han längtade efter att dansa.
Alltså gav Kristinna honom tills vidare en klunk ur
sin vinflaska, för att han skulle kunna uppehålla
krafterna, samt tillagade sedan litet mat åt honom, och
inom en kort stund hämtade sig den gamle mannen
samt började återfå krafter och levnadsmod.
Och jag såg i min dröm, huru Stort Mod, sedan
de hade spelat och dansat samt ätit och druckit, tog
jätten Förtvivlans huvud och satte upp det på en
påle vid sidan om vägen, mitt emot den pelare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
