Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rotfrukter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
men därav följer ingalunda, att den skulle tycka
om svält. Tvärtom, även i sandjord kräver den
näring, i främsta rummet kali, som bör ges i
form av antingen vedaska (obs.! koksaska är odug-
lig och kan vara rent av skadlig) eller 37 % kali-
gödning. Kainit och 20-% kalisalt äro farliga,
emedan de innehålla för mycket klor. Väl brun-
nen kompost bör om möjligt tillföras potatislandet
och ingrävas före sättningen, gärna i ganska rik-
lig mängd. Dess större blir då avkastningen.
Har man tillgång till brunnen stallgödsel, är det
naturligtvis utmärkt, ty potatisen tål och har
gagn av ända till ett hästlass per ar. Men obrun-
nen eller halvbrunnen gödsel är ett fördärv! I
brist på naturlig gödning kan man med fördel
nyttja Plantagén-potatisgödning, en både billig
och verksam blandning.
På lättare jord går nästan all potatis bra. Men
på tung lerjord är det endast ett fåtal sorter som
ge nämnvärd skörd och hålla sig friska i våt
väderlek. Ypperliga på sådan jord äro Evergood,
Marius, Duchess of Cornwall, MyatVs Prolific Ash-
leaf och somligstädes Eldorado, som likväl ger
mycket olika resultat på olika lerjordar. Även
Henderson’s Early Puritan och amerikansk rosen-
potatis äro ganska bra, under det att Victor, Juvel,
Nordstjärnan, Leo, King of the Earlies och Har-
binger där lätt bli sjuka, den senare dessutom
även i bästa fall ful och dålig i smaken. Up to
date och Ella bli på lerjord likaledes dåliga, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
