Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Baljväxter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
Vanliga störbönor gä i tidighet icke upp mot
rosenbönan, och tvivelaktigt är, om någon sorl
överträffar denna i välsmak. Alla störbönor, ro-
senbönorna inbegripna, kunna mycket väl odlas
utan störar, om man minst en gång i veckan top-
par dem, så de hålla sig låga. De ge ändå en god
avkastning, men självfallet bära de rikare, om
de få växa sig höga och slingra sig uppför stöd.
Kryp-, dvärg- eller buskbönorna äro för väl
kända att här behandlas. Läckrast äro väl vax-
bönorna, och de böra givetvis odlas framom de
gröna, som tack vare rosenbönorna äro lättare
att undvara.
Bönor innehålla 2,7 % äggviteämnen, 0,1 % fett,
6,6 o/o kolhydrater och 0,6 % salter.
Bondbönorna äro lika kända och böra själv-
fallet på grund av sin härdighet, sin förnöjsamhet
och sitt mycket höga näringsvärde massodlas av
alla, som icke ha något emot deras smak. I Norr-
land bli de förresten väsentligt bättre än här nere.
Baljväxternas ädlingar och allas älsklingar, är-
terna, lär man icke behöva uppmana någon att
odla. Näringsvärdet är hos ärtskidorna (soc-
kerärterna) icke stort (äggviteämnen 2 %, kolhy-
drater 4 %, men hos själva ärterna (märgärter-
na t. ex.) vida högre: äggviteämnen 6,59 %, kol-
hydrater 12,43 %. Av åkerärterna uppges en
sort, soloärterna, spritade och torkade kunna nytt-
jas som bruna bönor och överträffa dem i smak.
Frågan är dock, om de löna sig att odla i en
Nordenstreng. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
