Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kejsarens syn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTUSLEGENDER
lämnat sitt bifall. Han visste inte om det vore gudarna
behagligt, att han ägde ett tempel vid sidan av deras, och han
hade svarat, att han först genom ett nattligt offer till sin
genius ville utforska de odödligas vilja i denna sak. Det var
han, som nu, åtföljd av några förtrogna, gick att verkställa
detta offer.
Augustus lät föra sig i sin bärstol, ty han var gammal
och Kapitoliums långa trappor besvärade honom. Han höll
själv buren med duvorna, som han skulle offra. Inga präster
eller soldater eller rådsherrar ledsagade honom, utan endast
hans närmaste vänner. Fackelbärare gingo före honom liksom
för att bana väg in i nattmörkret, och efter honom följde
slavar, som buro det trefotade altaret, kolen, knivarna, den
heliga elden och allt annat, som behövdes för offringen.
Under vägen språkade kejsaren muntert med sina
förtrogna, och därför lade ingen av dem märke till nattens
oändliga tystnad och stillhet. Det var först då de på den
översta delen av Kapitolium hade nått den tomma plats,
vilken var avsedd för det nya templet, som det uppenbarades
för dem, att något ovanligt var på färde.
Detta kunde inte vara en natt som alla andra, ty uppe
på klippkanten sågo de den underbaraste varelse. De trodde
först, att det var en gammal förvriden olivstam, de trodde
sedan, att en uråldrig stenbild från Jupiterstemplet hade
vandrat ut på klippan. Till sist syntes det dem, att det inte
kunde vara någon annan än den gamla sibyllan.
Något så gammalt, så väderbitet och så jättestort hade de
aldrig sett. Denna gamla kvinna var skräckinjagande. Om
inte kejsaren hade varit där, skulle de alla ha flytt hem till
sina bäddar.
— Det är hon, viskade de till varandra, som räknar år så
många, som det finns sandkorn på hennes hemlands kust.
Varför är hon utkommen ur sin håla just i natt? Vad bådar
hon kejsaren och riket, hon, som skriver sina profetior på
trädens blad och vet, att vinden för orakelordet till den, för
vilken det är avsett?
De voro så förskrämda, att de alla skulle ha kastat sig på
sina knän med pannan mot jorden, om sibyllan endast hade
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
