Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betlehems barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BETLEHEMS BARN
derna om barnet, lyfte upp det och sög till sig så mycket
han kunde av vattnet, som det höll mellan händerna.
Det var väl endast ett par droppar han på detta sätt fick
på tungan, men mer behövdes inte heller. Så snart han hade
smakat vattnet, for en ljuv svalka genom hans kropp, och
han kände inte mer, att hjälm och harnesk brände och
tyngde. Solstrålarna hade förlorat sin dödande makt. Hans
torra läppar blevo åter mjuka, och de röda flammorna
dansade inte mer för hans ögon.
Innan han hade haft tid att märka allt detta, hade han
redan satt ner barnet, och det sprang åter och lekte borta
på ängen. Nu började han förvånad säga till sig själv:
— Vad var det för ett vatten, som barnet bjöd mig? Det
var en härlig dryck. Jag måste verkligen visa det min
tacksamhet.
Men eftersom han hatade den lille, slog han snart bort
dessa tankar. "Det är ju bara ett barn, tänkte han, "det vet
inte varför det handlar så eller så. Det leker endast den lek,
som bäst behagar det. Får det måhända någon tacksamhet av
bien eller av liljorna? För den piltens skull behöver jag
dock inte göra mig omak. Han vet inte ens, att han har
bistått mig."
Han kände sig om möjligt än mer uppretad på barnet ett
par ögonblick därefter, när han såg anföraren för de romerska
soldater, som voro förlagda i Betlehem, komma ut genom
porten. "Se", tänkte han, "vilken fara som jag har lupit
genom den lilles tilltag! Om Voltigius hade kommit gående
härförbi endast ett grand tidigare, hade han fått se mig stå
med ett barn i famnen."
Hövitsmannen gick emellertid rätt fram till krigsknekten
och frågade honom om de här kunde tala samman, utan att
någon lyssnade till dem. Han hade en hemlighet att
meddela honom.
— Om vi bara flyttar oss tio steg från porten, svarade
krigsknekten, så kan ingen höra oss.
— Du vet, sade hövitsmannen, att konung Herodes gång
på gång har försökt att bemäktiga sig ett barn, som växer
opp här i Betlehem. Hans siare och präster har sagt honom,
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
