Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betlehems barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTUSLEGENDER
att detta barn ska bestiga hans tron, och därjämte har de
förutspått, att den nye konungen ska införa ett tusenårigt
rike av fred och helighet. Du förstår alltså, att Herodes
gärna vill göra honom oskadlig.
— Ja, jag förstår, sade krigsknekten ivrigt, men detta
måste ju vara den lättaste sak i världen.
— Det skillle förvisso vara mycket lätt, sade
hövits-mannen, om konungen endast visste vilket av alla de barn,
som finns i Betlehem, som är det åsyftade.
Krigsknektens panna lade sig i djupa veck.
— Det är skada, att hans spåmän inte kan upplysa om
detta.
— Men nu har Herodes funnit på en list, varigenom han
tror sig kunna oskadliggöra den unge fridsfursten, fortfor
hövitsmannen. Han utlovar en härlig gåva åt var och en,
som vill bistå honom.
— Vad helst Voltigius befaller, ska bli utfört även utan
lön eller gåva, sade soldaten.
— Jag tackar dig, svarade hövitsmannen. Hör nu
konungens plan! Han ämnar fira årsdagen av sin yngste sons
födelse genom att anordna en fest, till vilken alla gossebarn
i Betlehem, som är mellan två och tre år gamla, ska bli
inbjudna jämte sina mödrar. Och vid denna fest–-
Han avbröt sig och skrattade, när han såg det uttryck av
leda, som överfor soldatens ansikte.
— Min vän, fortfor han, du behöver inte frukta för att
Herodes tänker använda oss som barnskötare. Böj nu ner
ditt öra till min mun, så ska jag anförtro dig hans avsikter.
Hövitsmannen viskade länge med krigsknekten, och när han
hade meddelat honom allt, sade han:
— Jag behöver väl inte säga dig, att den största
tystlåtenhet är nödvändig, om inte hela företaget ska misslyckas.
— Du vet, Voltigius, att du kan lita på mig, sade
krigsknekten.
Då anföraren hade avlägsnat sig och krigsknekten åter
stod ensam på sin post, såg han sig om efter barnet. Det
lekte alltjämt bland blommorna, och han överraskade sig
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
