Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betlehems barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BETLEHEMS BARN
intet, som så tilldrog sig de smås uppmärksamhet som den
långa raden av krigsknektar, som stod orörlig utmed
galleriets ena sida. Deras blickar fängslades av soldaternas lysande
hjälmar, av deras stränga, stolta ansikten, av deras korta
svärd, som sutto instuckna i rikt utsirade slidor.
Allt under det att de lekte och rasade med varandra, tänkte
de dock oupphörligt på krigsknektarna. De höllo sig ännu på
avstånd från dem, men de längtade efter att få komma dem
nära, att få se om de voro levande och verkligen kunde
röra sig.
Leken och festglädjen tilltog i varje ögonblick, men
soldaterna stodo alltjämt orörliga. Det föreföll otroligt för de små,
att människor kunde stå så nära dessa druvklasar och alla
dessa läckerheter utan att sträcka ut en hand och gripa dem.
Äntligen var det en av piltarna, som inte kunde behärska
sin nyfikenhet. Han nalkades sakta och beredd till snabb
flykt en av de järnklädda, och då soldaten förblev orörlig,
kom han allt närmare. Slutligen var han honom så nära,
att han kunde fingra på hans sandalremmar och på hans
benskenor.
Då, som om detta hade varit en oerhörd förbrytelse, satte
sig på en gång alla dessa järnmänniskor i rörelse. I ett
obeskrivligt raseri kastade de sig över barnen och grepo dem.
Somliga svängde dem över sina huvuden som kastvapen och
slungade dem mellan lampor och girlander över galleriets
balustrad ner till marken, där de dödades mot
marmorbeläggningen. Några drogo sina svärd och genomborrade
barnens hjärtan, andra åter krossade deras huvuden mot väggen,
innan de kastade dem ner på den nattmörka gården.
Under första ögonblicket efter överfallet förnams endast
en djup tystnad. De små kropparna svävade ännu i luften,
kvinnorna voro förstenade av häpnad. Men på en gång
vaknade alla dessa olyckliga upp till att förstå vad som hade
hänt, och de rusade med ett samfällt förfärligt skrik fram
mot knektarna.
Det fanns ännu barn kvar uppe på galleriet, som inte
hade blivit infångade vid första anfallet. Krigsknektarna
jagade dem, och deras mödrar kastade sig ner framför dem
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
