Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I templet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTUSLEGENDER
I TEMPLET.
Det var en gång ett fattigt folk, en man, en hustru och
deras lilla son, som gingo omkring i det stora templet i
Jerusalem. Sonen var ett så vackert barn. Han hade hår, som
låg i jämna lockar, och ögon, som lyste alldeles som
stjärnor.
Sonen hade inte varit i templet, sedan han hade blivit sä
pass stor, att han kunde förstå vad han såg, och nu gingo
hans föräldrar och visade honom alla dess härligheter. Det
var långa rader av pelare, det var förgyllda altaren, det var
heliga män, som sutto och undervisade sina lärjungar, det
var översteprästen med sin bröstplåt av ädelstenar, det var
förhängen från Babylon, som voro genomvävda av guldrosor,
det var de stora kopparportarna, som voro så tunga, att det
var ett arbete för trettio man att svänga dem fram och åter
på deras hakar.
Men den lille gossen, som endast var tolv år gammal,
brydde sig inte mycket om att se på allt detta. Hans mor
talade om för honom, att det, som de visade honom, var
det märkvärdigaste i världen. Hon sade honom, att det nog
torde dröja länge, innan han än en gång finge se något
sådant. I det fattiga Nasaret, där de voro hemma, fanns intet
annat än de gråa gatorna att titta på.
Hennes uppmaningar hjälpte dock inte mycket. Den lilla
gossen såg ut, som om han gärna skulle ha sprungit bort
från det härliga templet, om han i stället hade kunnat få
komma ut och leka på den trånga gatan i Nasaret.
Men det var egendomligt, att ju mer likgiltig gossen visade
sig, desto nöjdare och gladare blevo föräldrarna. De nickade
åt varandra över hans huvud och voro idel belåtenhet.
Äntligen såg den lille så trött och uttråkad ut, att modern
tyckte, att det var synd om honom.
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
