Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I templet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 TEMPLET
— Nu har vi gått för långt med dig, sade hon. Kom, så
ska du få vila en stund!
Hon satte sig ner bredvid en pelare och sade till honom,
att han skulle lägga sig på marken med huvudet i hennes
knä. Och han gjorde så och somnade genast.
Knappast var han insomnad, så sade hustrun till mannen:
— Jag har inte varit så rädd för något som för den stund,
då han skulle komma hit till Jerusalems tempel. Jag trodde,
att när han fick se detta Guds hus, så skulle han vilja stanna
här för alltid.
— Jag också har varit rädd för den här resan, sade
mannen. Vid den tiden, då han föddes, skedde många tecken,
som tydde på att han skulle bli en stor härskare. Men vad
skulle kungavärdigheten bringa honom annat än bekymmer
och faror? Jag har alltid sagt, att det vore bäst både för
honom och oss, om han aldrig bleve annat än en timmerman
i Nasaret.
— Alltsedan hans femte år, sade modem eftertänksamt,
har det inte skett några under omkring honom. Och han
själv påminner sig ingenting av det, som hände i hans späda
barndom. Han är nu alldeles som ett barn bland andra
barn. Guds vilja må ske framför allt annat, men jag har
nästan börjat hoppas, att Herren i sin nåd ska välja en
annan för de stora ödena och låta mig behålla min son
hos mig.
— Vad mig beträffar, sade mannen, så är jag viss om att
ifall han alls ingenting får veta om de tecken och under,
som skedde under hans första levnadsår, så ska allt gå väl.
— Jag talar aldrig med honom om något av detta
underbara, sade hustrun. Men jag fruktar alltjämt, att utan mitt
åtgörande något kan hända, som kommer honom att förstå
vem han är. Framför allt var jag rädd att föra honom till
detta tempel.
— Du kan vara glad, att faran nu är över, sade mannen.
Vi ska snart åter ha honom hemma i Nasaret.
— Jag har varit rädd för de vise i templet, sade kvinnan.
Jag har varit rädd för spåmännen, som sitter här på sina
mattor. Jag trodde, att när han kom inför deras ögon, skulle
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
