Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den heliga Veronikas svetteduk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HELIGA VERONIKAS SVETTEDIJK
fram till staden, som ligger där borta på bergssluttningen,
och visa dig för prästerna!"
Den sjuka tänkte vid sig själv: Han gör narr av mig,
därför att jag tror, att jag kan bli botad. Av honom får jag
inte veta vad jag önskar. Och hon gick vidare. Strax
därefter såg hon en man, som skulle ut på jakt, komma ridande
över det vida fältet. När han kom så nära, att han kunde
höra henne, ropade hon till honom: "Kom inte fram till
mig, jag är en oren! Men säg mig var jag kan finna profeten
från Nasaret!" — "Vad önskar du av profeten?" frågade
henne mannen och red långsamt fram emot henne. — "Jag
önskar endast, att han måtte lägga sin hand på min panna
och göra mig helbrägda från min sjukdom." Men mannen
red ännu närmare. — "För vilken sjukdom önskar du att
bli botad?" sa han. "Inte behöver du någon läkare." —
"Ser du inte, att jag är en oren?" sa hon. "Jag är född
av sjuka föräldrar i en klippgrotta." Men mannen fortfor
att rida emot henne, för hon var fager och skär som en nyss
utslagen blomma. — "Du är den skönaste jungfru i
Judaland", bröt han ut. — "Gör inte spe av mig, du också!"
sa hon. "Jag vet, att mina drag är förtärda, och min
röst är lik ett vilt djurs rytande." — Men han såg djupt in
i hennes ögon och sa till henne: "Din röst är klingande
som vårbäckens, då den rinner över kiselstenar, och ditt
ansikte är lent som en duk av mjukt siden."
Med detsamma red han så nära intill henne, att hon
kunde se sitt ansikte i de blanka beslagen, som prydde
hans sadel. "Du ska spegla dig här", sa han. Hon gjorde
så, och hon såg ett ansikte, som var lent och vekt som en
nyss utvecklad fjärilsvinge. — "Vad är detta, som jag ser?"
sa hon. "Det är inte mitt ansikte." — "Jo, det är ditt
ansikte", sa ryttaren. — "Men min röst, är den inte
rosslig? Låter den inte, som när vagnar dras över en
stenig väg?" — "Nej, den låter som en citterspelares
ljuvaste visor", sa den ridande.
Hon vände sig och pekade bortåt vägen. "Vet du vem
mannen är, som just nu försvinner bakom de två ekarna?"
frågade hon ryttaren. — "Det är han, som du nyss frågade
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
