Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den heliga Veronikas svetteduk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HELIGA VERONIKAS SVETTEDIJK
IX.
Den gamla Faustina hade stigit i land på Capreae och
uppsökt kejsaren. Hon berättade honom sin historia, och
under det att hon talade, vågade hon knappast betrakta
honom. Under hennes bortovaro hade sjukdomen gjort
fruktansvärda framsteg, och hon tänkte för sig själv: "Om
det hade funnits barmhärtighet hos de himmelska, skulle de
ha låtit mig dö, innan jag måste säga denna arma, plågade
människa, att allt hopp är ute."
Till hennes förvåning lyssnade Tiberius till henne med
största likgiltighet. När hon berättade hurusom den stora
undergöraren hade blivit korsfäst samma dag, som hon
anlände till Jerusalem, och huru nära hon hade varit att rädda
honom, började hon gråta under tyngden av sin missräkning.
Men Tiberius sade endast:
— Du grämer dig då verkligen över detta? Ack, Faustina,
ett helt liv i Rom har då inte vant dig av med den tro på
trollkarlar och undergörare, som du har inhämtat under din
barndom i Sabinerbergen!
Då insåg den gamla, att Tiberius aldrig hade väntat någon
hjälp av profeten från Nasaret.
— Varför lät du mig göra denna färd till det fjärran
landet, om du hela tiden ansåg den för gagnlös?
— Du är den enda vän jag äger, sade kejsaren. Varför
skulle jag neka dig en bön, så länge som jag ännu har
makt att uppfylla den?
Men den gamla tyckte inte om, att kejsaren hade hållit
henne för narr.
— Se där, detta är din vanliga bakslughet, sade hon
uppbrusande. Det är just vad jag minst av allt kan tåla
hos dig.
— Du hade inte bort återvända till mig, sade Tiberius.
Du hade bort stanna kvar bland dina berg.
Det såg för ett ögonblick ut, som om dessa båda, vilka så
ofta hade drabbat samman, åter skulle råka in i en
ordstrid, men den gamlas vrede lade sig genast. De tider voro
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
