Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljuslågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUSLÅGAN
och som var alldeles sådant, som det narren hade beskrivit.
Men på Raniero sköt blodet uppåt huvudet, för detta var det
ljuset, som han för ett par timmar sedan hade fått tända
vid den heliga graven. Han hade inte kunnat förmå sig att
låta det slockna.
— När Sankte Per såg det där ljuset, sade narren, fick han
ju klart för sig vad Vår Herre hade blivit glad åt, men på
samma gång kunde han inte låta bli att en smula ömka sig
över honom. "Jaså", sa han, "det var den där riddaren,
som i morse sprang opp på muren närmast efter herren av
Bouillon och som i kväll fick tända sitt ljus före alla andra
vid den heliga graven." — "Ja, så är det", sa Vår Herre,
"och som du ser, har han sitt ljus ännu brinnande."
Narren talade nu mycket fort, under det han emellanåt
kastade en lurande blick på Raniero.
— Sankte Per kunde alltjämt inte låta bli att ömka sig en
smula över Vår Herre. "Kan du inte förstå varför han hjar
det där ljuset brinnande?" sa han. "Du tror visst, att han
tänker på din pina och död, när han ser det. Men han tänker
inte på nåjgot annat än den ära, som han vann, då han blev
erkänd som den tappraste i hären näst efter Gottfrid."
Vid dessa ord skrattade alla Ranieros gäster. Raniero var
mycket ond, men han tvang sig att skratta, han också. Han
visste, att alla skulle ha funnit det löjligt, om han inte hade
kunnat tåla en smula skämt.
— Men Vår Herre sa emot Sankte Per, sade narren. "Ser
du inte hur rädd han är om ljuset?" frågade han. "Han
sätter opp handen för lågan, så snart någon lyfter opp
tältluckan, av fruktan för att draget ska blåsa ut det. Och han
har beständigt arbete med att jaga undan nattfjärilarna, som
flyger omkring det och hotar att släcka det."
Det skrattades allt livligare, för detta, som narren sade,
var rena sanningen. Raniero hade allt svårare att styra sig.
Han tyckte, att han inte kunde fördraga, att någon
skämtade med den heliga ljuslågan.
— Sankte Per var^ändå misstrogen, fortsatte narren. Han
frågade Vår Herre om han kände den där riddaren. "Han
139
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
