Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljuslågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTUSLEGENDER
är just inte den, som ofta går i mässan eller nöter
bön-pallen", sa han. Men Vår Herre kunde inte rubbas från
sin mening. "Sankte Per, Sankte Per!" sa han högtidligt.
"Kom ihåg, att efter detta ska den där riddaren bli frommare
än Gottfrid! Varifrån utgår mildhet och fromhet om inte från
min grav? Du ska få se Raniero di Raniero hjälpa änkor
och nödställda fångar. Du ska få se honom ta vård om
sjuka och bedrövade, såsom han nu tar vård om den heliga
ljuslågan."
Ät detta skrattades ohejdat. Det föreföll mycket löjligt
för alla, som kände Ranieros lynne och levnadssätt. Men
han själv fann både skämtet och skrattet olidliga. Han
störtade upp och ville tillrättavisa narren. Han stötte härvid så
häftigt mot bordet, som inte var något annat än en dörr,
upplagd på lösa bockar, att det vacklade, och ljuset föll
omkull. Det visade sig nu hur mån Raniero var om att
behålla ljuset brinnande. Han dämpade sin vrede, så att han
gav sig tid att taga upp det och liva upp lågan, innan han
rusade på narren. Men när han var färdig med ljuset, hade
narren redan skyndat bort ur tältet, och Raniero förstod, att
det inte skulle löna mödan att förfölja honom i nattmörkret.
"Jag råkar honom väl en annan gång", tänkte han och satte
sig ner.
Bordsgästerna hade emellertid skrattat ut, och en av dem
vände sig till Raniero och ville fortsätta skämtet.
— Det är dock ett, som är säkert, Raniero, och det är,
att du den här gången inte kan komma att sända till
madonnan i Florens det dyrbaraste, som du har vunnit i striden,
sade han.
Raniero frågade varför han trodde, att han den här gången
inte skulle följa sin gamla vana.
— Av intet annat skäl, sade riddaren, än att det
dyrbaraste, som du har vunnit, är den där ljuslågan, som du i
hela härens åsyn fick tända i den heliga gravkyrkan. Och
den lär du väl inte vara i stånd att sända till Florens.
Åter skrattade de andra riddarna, men Raniero var nu i
sådant lynne, att han kunde ha företagit sig den oförvägnaste
handling bara för att få slut på deras skratt. Han fattade
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
