Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Alarik, och ingen annan har satt eld på
Savilaks’ hus," sade kyrkoherden, "jag märkte det af hans
sinnesrörelse."
"Det var den hämd, han talat om, på hvilken han
rufvat," mumlade fadern. "Min son må nu taga sig till
vara, ty troligt är, att man misstänker honom för
branden."
Kittulanka utbytte några ord hviskande med sin
hustru. Den gamla qvinnan hastade in i pörtet. När
hon inkom i rummet, fann hon sonen stående färdig
att på nytt lemna stugan. Geväret hängde jemte
väskan öfver axeln och det långa kruthornet jemte
krutpungen vid sidan. I det breda läderbältet satt en kort,
men bred och skarp knif instucken, ett vapen
särdeles fruktansvärdt i den finske bondens händer.
"Du tänker ge dig af," yttrade den gamla modern,
i det hon fäste en skarp blick på sonens ansigte. "Är
det skogens djur, du ärnar jaga?"
"Djur är det, men de heta ryssar och kossacker,"
svarade den unge mannen. "Kossackerna äro mina
dödsfiender, alltsedan Barbarisoff lockade ifrån mig
mitt-sköna brud. Jag går till hären och skall helsa mina
bröder från er och hemmet i skogen."
"Dröj några ögonblick, du måste hafva med dig
en resepenning ty vägen är lång."
Den gamla gick bort till en af de stora kistorna,
öppnade locket och framtog en liten läderpung,
innehållande några få obetydliga silfvermynt. Hon gick
derefter åter till sonen och lade pungen i hans hand.
"Det är allt hvad vi kunna gifva dig," sade hon.
"Drag hädan i frid. Dö, men vanhedra dig ej, ty åk
förgäter jag, att du hvilat under mitt hjerta."
"Moder var lugn! Din nionde son vanslägtas lika
litet från dig, som den förste af dina barn. Jag skall
handla så som stode jag ständigt inför dina ögon."
Han knäföll och hon förstod hans mening.
Hennes darrande, skrynkliga hand lade sig välsignande på
hans lockliga hufvud.
"Välsignad vare du!" sade hon. "Jag har gifvit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
