Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
förvånat stannade, och skrattet, som först spritt
sig, tystnade plötsligt.
Studenten Anselmus (ty den unge mannen var
ingen annan än han) kände sig, ehuru han icke
riktigt förstod kvinnans underliga ord, plötsligt
genomilad av en rysning och påskyndade sina
steg för att undkomma mängdens nyfikna blickar.
Då han banade sig väg genom vimlet av
helg-dagsklädda människor, hörde han, hur man
överallt mumlade: »Den stackars unge mannen — fy,
den gemena käringen!» På ett högst besynnerligt
sätt hade den gamlas hemlighetsfulla ord gett
det lustiga uppträdet en viss tragisk! vändning, så
att man nu följde den förut helt obemärkta
studenten med deltagande blickar. För hans ståtliga
växts och välbildade ansiktes skull, vars uttryck
ännu mer livades av hans inre sinnesuppror,
för-läto damerna honom hans tafatthef) och hans dräkt,
fjärran från modets fordringar. Hans blågrå röck
hade nämligen ett snitt, som om skräddaren,
vilken tillskurit den, endast känt’till den moderna
fasonen genom hörsägen, och hans omsorgsfullt
aktade, svarta atlasbenkläder gåvo honom en viss
skolmästaraktig uppsyn, med vilken gång och
hållning icke helt passade samman.
Då studenten Anselmus redan närmade sig
slutet av allén, som för till Linkiska badparken,
var han nära att tappa andan. Han blev tvungen
att sakta sina steg, men han vågade knappast rikta
blicken uppåt, ty han såg ännu för sig, hur äpp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
