Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
lena och kakorna dansade omkring honom, och
varje vänligt ögonkast, som en eller annan ung
flicka skänkte honom, tycktes honom blott som
en reflex av det skadeglada skrattet vid »Schwarze
Tor». Slutligen nådde han fram till ingången av
brunnsparken. Den ena skaran festklädda
människor efter den andra drog ditin. Tårarna
kommo nästan i ögonen på den stackars
An-selmus, ty Kristi himmelfärdsdag hade alltid för
honom varit en särskild familjehögtid, och även
han hade tänkt att taga del i det Linkiska
paradisets fröjder, ja, han hade till och med tänkt
sträcka sig till en halv portion kaffe och en flaska
dubbelt öl, och för att riktigt kunna festa, hade
han försett sig med en större kassa än egentligen
rätt och rådligt var. Men nu hade det ödesdigra
steget i äppelkorgen slukat allt, vad han haft
med sig. På kaffe, dubbelt öl, musik och åsynen
av fint klädda unga flickor — korteligen på alla
drömda njutningar var icke längre att tänka. Han
smög sig långsamt förbi och vek slutligen av på
vägen ned till Elbe, där det var alldeles folktomt.
Under ett fläderträd, som sträckte sig ut över
muren, fann han en inbjudande fläck med grönt
gräs; här slog han sig ned och stoppade sin pipa
med det sundhetsknaster, som hans vän,
konrektor Paulmann, gett honom. Strax framför
honom skvalpade och plaskade flodens skimrande
vågor, bakom vilka det vackra Dresden djärvt och
stolt sträckte sina slanka tom mot den blånande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
