Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
hans vän konrektor Paulmann, som ropade på
honom. Han gick tillbaka till floden och fann
rektorn med sina två döttrar samt registrator
Heerbrand, vilka just stodo i begrepp att stiga i
en båt. Konrektor Paulmann inbjöd studenten att
fara med över Elbe och tillbringa kvällen i hans
hem, som låg i Pirnaförstaden. Studenten
An-selmus mottog gärna denna inbjudan, ty han
hoppades härigenom undfly det olycksöde, som
denna dag vilade över honom. Då de foro över
floden, hände det sig, att man på andra stranden
vid Antonska parken just avbrände ett
fyrverkeri. Väsande och rasslande flögo raketerna i
höjden, och de lysande stjärnorna sprungo
sönder i luften och strödde tusentals gnistrande
strålar och flammor omkring sig. Studenten
An-selmus satt i roddbåten, försjunken i tankar, men
då han i vattnet såg återskenet av alla dessa
kringspridda gnistor och flammor, var det, som
om han åter sett de gyllene ormarna glida över
vattnet. Allt sällsamt han upplevt under
fläderträdet trädde åter levande fram i hans sinne och
föreställning, och på nytt greps han av den
outsägliga längtan, den glödande åtrå, som under
trädet sammansnört hans bröst i smärtfylld
hänryckning. — Ack, äro ni åter här, ni gyllene
ormar, sjung blott, sjung! I er sång lyser åter
för mig de ljuva, kära, dunkelblå ögonen — ack,
äro -ni då under vattnet!
Så ropade studenten Anselmus och gjorde
där-2. — Hoffmann, Den gyllene krukan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
