Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
mande tillstånd? Det har verkligen en gång hänt
mig själv, att jag under ett dylikt drömmeri —
det rätta ögonblicket för andlig och kroppslig
matsmältning — liksom genom inspiration
upptäckte platsen för ett förlorat manuskript, och
senast i går dansade på samma sätt en härlig,
stor latinsk frakturskrift fram för mina klarvakna,
öppna ögon. — Ack, ärade herr registrator,
genmälde konrektor Pauimann, ni har alltid haft en
viss böjelse för poesien, och då förfaller man lätt
till det fantastiska och romaneska.1
Studenten Anselmus gjorde det gott, att någon
tog sig an honom i denna högst brydsamma
belä.-genhet, då man höll honom för drucken eller
vansinnig, och fast det började bli ganska mörkt,
tyckte han sig dock för första gången lägga märke
till, att Veronica hade riktigt vackra, dunkelblå
ögon utan att detta kom honom att tänka på det
underbara ögonpar, som blickat emot honom ur
fläderträdet. Överhuvudtaget var hela äventyret
under fläderträdet på engång åter som
bortblåst ur studenten Anselmus* minne; han kände
sig så lätt och glad, ja, han gick så långt i
ungdomligt övermod, att han, då de stego ur båten,
bjöd handen åt sin förespråkerska Veronica, och
då hon stack sin arm under hans, ledsagade han
henne utan vidare ända hem med så stor
skicklighet och framgång, att han bara snavade en
enda gång, och då detta skedde just på det
enda smutsiga ställe, som fanns på hela vägen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
