Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
Så frågade man från alla håll. — Nej, svarade
arkivarien, i det han helt lugnt tog sig en pris,
han har gett sig det onda i våld och gått till
drakarna.
— Hur behagar ni uttrycka er, ärade herr
arkivarie, tog registrator Heerbrand till ordet,
till drakarna? — Till drakarna? ljöd det som
ett eko från alla sidor.
— Ja, till drakarna, fortsatte arkivarien
Lind-horst; egentligen var det i desperation. Ni vet,
mina herrar, att min fader dog för helt kort tid
sedan, det är högst trehundraåttiofem år sedan,
varför jag också ännu bär sorg; min far hade
testamenterat åt mig, sin älsklingsson, en
präktig onyx, vilken emellertid min bror eftertraktade.
Vi tvistade härom vid min fars lik på ett
otillbörligt sätt, tills den saligen döde förlorade
tålamodet, sprang upp och kastade den onde brodern
utför trapporna. Detta grämde min bror, och
han begav sig direkt till drakarna. Nu uppehåller
han sig i en cypresslund helt nära Tunis, där
han bevakar en berömd mystisk karbunkel, vilken
en satans karl till n ekroman t, som har ett
sommarresidens i Lappland, söker tillägna sig, och
han kan därför endast komma ifrån på en kvart
— just då nekromanten sköter om sina
salamandersängar i trädgården — för att berätta för mig
i all hast något nytt från Nilens källor —
För andra gången brusto de närvarande ut
i ett skallande skratt, men studenten Anselmus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
