Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
kände sig helt beklämd till mods, och han kunde
knappast se arkivarien Lindhorst i de djupa,
stirrande ögonen, utan att på ett för honom själv
obegripligt sätt genombävas av en rysning.
Särskilt hade arkivarien Lindhorsts sträva men
egendomligt metallklingande stämma någonting
hemlighetsfullt genomträngande, som kom benen
och marken att liksom skälva under honom.
Det egentliga ändamålet, varför registrator
Heerbrand tagit honom med sig till kaféet, tycktes
emellertid icke i dag kunna uppnås. Efter
händelsen utanför arkivarien Lindhorsts hus hade
nämligen studenten Anselmus icke kunnat
förmås att våga sig dit för andra gången; ty det var
hans bestämda övertygelse, att endast en lycklig
slump räddat honom, om icke från döden, så
från faran att bli vansinnig. Konrektor Paulmann
hade just gått förbi på gatan, då han låg där
sanslös utanför dörren, medan en gammal gumma,
som ställt ifrån sig sin kak- och äppelkorg,
sysslade med honom. Konrektor Paulmann hade
genast ropat an en portschäs och på så sätt
fört honom hem. — Man får tänka om mig, vad
man vill, sade studenten Anselmus, man får hålla
mig för en narr eller inte, säkert är, att på
portklappen grinade emot mig det förbannade
häxan-siktet från »Schwarze Tor»; vad som sedan hände,
vill jag helst inte tala om. Men om jag vaknat
upp ur min vanmakt och sett framför mig den
sataniska äppelgumman (ty hon och ingen annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
