Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
samma fientliga stämma, som redan en gång förut
berövat honom den älskade, greps han av ett
slags förtvivlan och utbrast med obehärskad
häftighet: — Ni får taga mig för vansinnig: eller icke,
herr arkivarie, det är mig likgiltigt, men här
under detta träd såg jag Kristi himmelfärdsdag
den guldgröna ormen — ack, min själs evigt
älskade, och hon talade till mig i härliga
kristall-toner; men ni — ni, herr arkivarie, skrek och
röt förskräckligt över vattnet. — Hur så, min
unge gynnare! avbröt honom arkivarien
Lind-horst, i det han med ett egendomligt småleende
tog sig en pris snus.
Studenten Anselmus kände, hur hans bröst
lättades, så snart han förmått sig att omnämna sitt
underbara äventyr, och det tycktes honom vara
alldeles naturligt och riktigt, att han anklagade
arkivarien Lindhorst för att vara den, som dundrat
över vattnet. Han tog sig samman och sade:
— Nå, då skall jag väl berätta er allt ödesdigert,
som hände mig på Kristi himmelfärdsdag, och sen
kan ni säga och göra och överhuvudtaget tänka
om mig, vad ni behagar.
Studenten Anselmus berättade nu verkligen
hela sitt sällsamma äventyr från det olycksaliga
steget i äppelkorgen till de tre guldgröna
ormarnas flykt över vattnet, och hur människorna tagit
honom för drucken eller vansinnig. — Allt detta,
slutade han, har jag verkligen sett, och djupt
i mitt bröst ljuder ännu återklangen av de ljuva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
