Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
stämmor, som talade till mig; det var alls icke
någon dröm, och om jag icke skall dö» av kärlek
och trånad, så måste jag tro på de guldgröna
ormarna, fast jag ser på ert leende, ärade herr
arkivarie, att ni uppfattar dessa ormar som
foster av min upphetsade och överspända fantasi.
— Alldeles icke, genmälde arkivarien lugn och
oberörd, de guldgröna ormarna, som ni, herr
Anselmus, såg i fläderträdet, voro mina tre döttrar,
och att ni djupt förälskat er i de blå ögonen
på den yngsta, Serpentina kallad, är ju alldeles
tydligt. Jag visste det för övrigt redan på Kristi
himmelfärdsdag, och då jag satt hemma vid mitt
arbetsbord, och allt detta viskande och klingande
blev mig för mycket, ropade jag till de
lättsinniga töserna att skynda hem, ty solen höll
på att gå ner, och de hade roat sig tillräckligt
med sijungande och solstrålsdrickande.
Studenten Anselmus tycktes det, som om han
nu i tydliga ord fått uttryckt något, som han länge
anat, och fastän han trodde sig märka, att
fläder-trädet, muren, gräsmattan och alla föremålen
runtomkring långsamt började snurra runt, tog
han sig samman och skulle just säga något, men
arkivarien lät honom icke komma till tals, utan
drog hastigt ner handsken på vänstra handen,
och i det han höll en ring med en i underbara
strålar och flammor blixtrande sten framför
studenten Anselmus’ ögon, sade han: — Se hit,
ärade herr Anselmus. Vad ni här ser, kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
