Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
att bereda er nöje. Studenten Anselmus såg dit
och, o under, stenen utsände liksom från en
brännpunkt strålar runtomkring, och dessa strålar
spunno sig samman till en klar, lysande
kristall-spegel, vari de tre guldgröna ormarna svängde
sig och dansade, ibland glidande ifrån varandra
och ibland slingrande sig samman. Och när d:e
slanka, i tusen flammor blixtrande kropparna
berörde varandra, klingade härliga ackord som från
kristallklockor, och den mellersta sträckte liksom
av längtan och åtrå huvudet ur spegeln, och de
dunkelblå ögonen talade: — Känner du igen
mig — tror du nu på mig, Anselmus? — endast
i troil finnes kärleken — kan du då älska?
— O, Serpentina, Serpentina! ropade
studenten Anselmus i vanvettig hänryckning, men
arkivarien Lindhorst andades hastigt pä spegeln, och
då foro strålarna med ett elektriskt sprakande
tillbaka till brännpunkten, och på handen glänste
åter blott en liten smaragd, över vilken
arkivarien drog på handsken. — Såg ni de gyllene
ormarna, herr Anselmus? frågade arkivarien
Lindhorst. — Ack, min gud, ja! svarade studenten,
och den ljuva, älskliga Serpentina.
— Tyst, tyst, sade arkivarien Lindhorst, nog
för i dag, för övrigt kan ni ju, om ni bara
beslutar er för att arbeta hos mig, ofta nog få se
mina döttrar, ja, jag skall till och med gärna
förskaffa er detta nöje, om ni arbetar riktigt
duktigt, d. v. s. med största noggrannhet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
