Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
— Romangriller, romangriller, ropade konrektor
Paulmann, grep hatt och käpp och’ skyndade
förargad ut ur rummet. — Det här artar sig bra,
suckade Veronica och förargade sig riktigt över sin
tolvåriga syster, som satt oberörd vid sin sybåge
och fortsatte att brodera. Under tiden hade klockan
blivit nära tre, och det var just tid att ordna
rummet och duka kaffebordet, ty de tre fröknarna
Osters hade anmält sitt besök hos väninnan. Men
bakom varje sak, som Veronica flyttade bort,
bakom nothäftena, som hon tog från klaveret, bakom
varje kopp, bakom kaffekannan, som hon lyfte fram
ur skänken, sprang den där gestalten fram som en
alruna, skrattade hånfullt, knäppte med sina
smala, spinkiga fingrar och ropade: — Han blir i
alla fall inte din man, han blir inte din man!
Och när hon slutligen lät allting vara och’ flydde
till mitten av rummet, tittade han fram med sin
långa näsa bakom kaminen, brummade och
muttrade: — Han blir aldrig din man!
— Hör du då ingenting, ser du då ingenting,
syster? ropade Veronica, som av fruktan och
bävan icke <mer vågade röra vid någonting.
Fränz-chen reste sig lugnt och allvarligt upp från sin
sybåge och sade: — Vad är det med dig i dag
Veronica? Du kastar ju allt huller om buller, så
att det skramlar och slamrar; jag måste visst
hjälpa dig. Men just då trädde de muntra
flickorna Osters skrattande in i rummet, och i detta
ögonblick såg också Veronica tydligt, att vad hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
