Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
tagit för gestalter endast varikaminkransenoch att
de hånande orden kommo från knarrandet av den
illa tillslutna kaminluckan. Men som hon varit
rov för en våldsam inre spänning, kunde hon icke
återhämta sig så hastigt, att ej väninnorna lade
märke till den ovanliga sinnesoro, som
hennes blekhet och förstörda utseende tydligt
förrådde. De avbröto hastigt de lustiga saker, som
de stodo i begrepp att berätta, för att inträngande
fråga, vad som i himlens namn hänt henne, och
Veronica måste tillstå, hur hon överlämnat sig åt
helt besynnerliga tankar och plötsligt på ljusa
dagen gripits av en underlig spökrädsla, som
annars var henne alldeles främmande. Hon
berättade nu så livligt, hur från alla rummets vinklar
och vrår en liten grå man retat och hånat henne,
att fröknarna Osters skyggt sågo sig omkring åt
alla sidor och började känna sig kusliga och
hemska till mods. Men då trädde Fränzchen in
med det rykande kaffet, och alla tre besinnade
sig hastigt och skrattade åt sin egen sjåpighet.
Angelika, den äldsta av flickorna Osters, var
förlovad med en officer, som var i fält och om
vilken underrättelser så länge uteblivit, att man
knappast längre kunde tvivla på, att han dödats
eller åtminstone svårt sårats. Detta hade försänkt
Angelika i djupaste smärta, men i dag var hon
glad ända till uppsluppenhet, varöver Veronica
icke litet förvånade sig och varom hon även
oförbehållsamt frågade henne. — Kära vän, sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
