Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
Angelika, tror du inte, att jag alltjämt bär Viktor
i mitt hjärta, i mitt sinne och i mina tankar?
Men just därför är jag så glad! Ack, min gud —
så lycklig, så salig i mitt sinne, ty min Viktor
befinner sig väl, och jag återser honom snart som
ryttmästare, prydd med de äretecken, som hans
tapperhet förskaffat honom. Ett svårt men dock
alls icke farligt sår i högra armen, tillfogat av ett
sabelhugg av en fientlig husar, hindrar honom
att skriva. Och då han icke vill lämna sitt
regemente, gör det ständiga ombytet av uppehållsort
det omöjligt för honom att lämna mig
underrättelse, men i kväll erhåller han den bestämda
ordern att resa för att först riktigt återhämta sig.
Han avreser hit i morgon, och just då han stiger
upp i vagnen, får han underrättelse om sin
utnämning till ryttmästare.
— Men kära Angelika, inföll Veronica, hur
kan du redan veta allt detta?
— Skratta nu inte ut mig, kära vän, fortsatte
Angelica, men det gör du inte, ty då kunde till
straff den lilla grå mannen titta fram därba|kom
spegeln. Ser du, jag kan inte befria mig från tron
på vissa hemlighetsfulla krafter, därför att de ofta
nog tydligt och påtagligt, vågar jag sägia, ingripit i
mitt liv. Därför förefaller det mig alls icke så
underbart och otroligt som för många andra, att
det finns människor, som hava särskilda
siare-gåvor, vilka de genom för dem kända, osvikliga
medel förstå att använda sig av. Det finns här i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
