Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
värja sig för en viss beklämmande känsla, en inre
bävan, då hon stod framför ytterdörren. Trots
sin inre motvilja, bemannade hon sig slutligen
och drog i kiocksträngen. Dörren öppnades, och
hon trevade sig genom den mörka gången uppför
trappan till övre våningen, såsom Angelika
beskrivit. — Bor inte fru Rauerin här? ropade hon
ut i den öde förstugan, där hon inte kunde
upptäcka en människa. I stället för svar ljöd ett långt
utdraget, högt jamande, och en stor svart katt
med k rum rygg och ringlande svans skred
gravitetiskt framför henne ända till innerdörren, som
efter ett nytt jamande öppnades.
— Ack, se där, min tös, är du redan här?
Stig in, stig in! Så ropade en mot Veronica
framträdande gestalt, vars åsyn fastnaglade henne vid
golvet. Det var en lång, mager, i svarta trasor
höljd kvinna. Då hon talade, guppade hennes
framskjutande, spetsiga haka. Hennes tandlösa
mun, beskuggad av hennes knotiga örnnäsa, drog
sig till ett grinande leende, och hennes lysande
kattögon gnistrade bakom de stora brillorna. Ur
den brokiga, om huvudet virade iduken spretade
hennes svarta, borstiga hår, men allra gräsligast
vanställdes det vidriga ansiktet av två stora
elds-märken, som sträckte sig från vänstra kinden över
näsan.
Veronicas andedräkt stockade sig, och det skrik,
som skulle skaffat luft åt hennes sammansnörda
bröst, blev till en djup suck, då häxans knotiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
