Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
hand grep henne och drog henne in i rummet.
Därinne levde och rörde sig allt. Där ljöd ett
öronbedövande gnällande, jamande, kraxande
och pipande om vartannat. Den gamla slog med
knytnäven i bordet och ropade: — Tyst pä er, ert
pack. Och markattorna klättrade gnällande upp på
den höga himmelssängen, och marsvinen sprungo
under spisen, och korpen fladdrade uppe på den
runda spegeln; endast den svarta katten satt
lugnt, som om skällsorden alls icke anginge
honom, i den stora länstolen, dit den genast vid
sitt inträde hoppat upp.
Så snart det blev tyst i rummet, repade
Veronica mod. Härinne var icke så hemskt som
därute i förstugan, ja, till och med den gamla
kvinnan tycktes henne icke så avskyvärd längre.
Först nu såg hon sig omkring i rummet. Alla
möjliga otäcka, uppstoppade djur hängde ned
från taket," okända, besynnerliga husgeråd lågo
om varandra på golvet, och i kaminen brann en
blåaktig, sparsam eld, som endast då och då
flammade upp i gula lågor. Men då började det
susa däruppe, och vidriga flädermöss med liksom
förvridna, skrattande människoansikten fladdrade
omkring. Ibland slickade lågorna upp mot den
sotiga muren, och då ljödo höga, skärande
jämmertoner, så att Veronica greps ,av ångest och
förfäran.
— Med förlov, mamsell, sade den gamla
mysande, tog en stor kvast, doppade den i en kop-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
