Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
honom i detta ögonblick, som om
Serpen-tinas kärlek vore belöningen för ett mödosamt
och farligt arbete, som han måste utföra, och
som om detta arbete vore ingenting mindre än
avskrivandet av de Lindhorstska manuskripten.
Att det liksom förut kunde hända honom mycket
underligt vid hans inträde i huset eller snarare
utanför detsamma, därom var han övertygad.
Han tänkte inte mer på Conradis maglikör, utan
stoppade hastigt flaskan i västfickan för att
noggrant följa arkivariens föreskrift, ifall den
bron-serade äppelgumman skulle understå sig att
grimasera emot honom.
Och se, stack verkligen inte hennes spetsiga
näsa fram, glimmade inte hennes kattögon ur
portklappen, just då han på slaget tolv skulle
gripa tag i den? Utan att betänka sig hällde han
vätskan i det olycksaliga ansiktet, och det
glat-tade och slätade ögonblickligen ut sig till en
glänsande, klotrund portklapp. Dörren gick upp,
klockorna pinglade glatt genom hela huset:
klingelikling — yngling — flink, flink — spring,
spring — klingelikling!
Anselmus gick med gott mod uppför den
vackra, breda trappan och njöt av doften av den
sällsamma rökelse, som fyllde huset. Han blev
villrådig stående i förstugan, ty han visste icke,
på vilken av de många dörrarna han skulle knacka.
Då trädde arkivarien Lindhorst ut, klädd i en
vid sidennattrock, och ropade: — Nå, det glä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
