Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
då arkivarien från det närgränsande rummet
ropade honom ut till den vällagade
middagsmåltiden. Vid bordet var arkivarien Lindhorst vid
särskilt muntert lynne; han underrättade sig om
studenten Anselmus* vänner, konrektor Paulmann
och registrator Heerbrand, och om den senare
förstod han förträffligt att berätta flera lustiga
historier. Det gamla goda rhenvinet smakade
Anselmus utmärkt och gjorde honom mer talför, än
han annars brukade vara. På slaget fyra steg han
upp för att gå till sitt arbete, och denna punktlighet
tycktes mycket behaga arkivarien Lindhorst. Om
det redan före måltiden lyckats honom att kopiera
den arabiska skriften, så gick nu arbetet ännu
mycket bättre, ja, han kunde själv icke förstå den
hastighet och lätthet, varmed han förmådde
avskriva den främmande textens konstbesynnerliga
tecken. Men det var, som om i hans innersta, en
stämma viskat med tydliga ord: — Ack, kunde du
fullborda detta, om du icke bar henne; i ditt hjärta
och dina tankar, om du icke trodde på henne och
hennes kärlek? Då dallrade genom rummet
liksom en svag, svag, ljuv kristallklang: — Jag är
dig nära — nära — nära! — jag hjälper dig —
var modig — var ståndaktig, käre Anselmus!
Jag bemödar mig med dig, för att du engång
skall bliva min!
Och då han, fylld av inre sällhet, hörde dessa
toner, blevo de obekanta tecknen ännu lättare för
honom att uppfatta, han behövde knappast mer se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
