Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
dag, och till och med intrycket av hemskhet och
fasa bleknade bort, så att allt det osedvanliga
och sällsamma i hennes förhållande till den gamla
stod för henne i ett underbart och romantiskt
skimmer, som i hög grad tjusade henne. Därför
stod hon också fast vid sin föresats att, även
med fara att bliva upptäckt och råka i tusen
förtretligheter, nästa dagjämning våga sig ut
på äventyret. Äntligen var den ödesdigra natten
inne, då den gamla Lisa lovat henne hjälp och
tröst, och Veronica, vilken sedan länge var
förtrogen med tanken på den nattliga vandringen,
kände sig vid gott mod. Pilsnabbt flög hon
genom de tomma gatorna utan att akta på
stormen, som brusade i luften och piskade de
tunga regndropparna i ansiktet på henne.
Med dov och dånande klang slog klockan i
kyrktornet elva, då Veronica alldeles genomvåt
stod utanför dörren till den gamlas hus. — Ack,
kära, kära, är du redan här! Vänta, vänta litet,
ropade det ovanifrån — och strax därefter stod
också gamla Lisa framför dörren, belastad
med en korg och åtföljd av sin katt. — Så vilja
vi då gå för att göra och låta, vad passande
och nyttigt är i. denna natt, som gynnar vårt
förehavande. Med dessa ord grep den gamla med
sin kalla hand den darrande Veronica, åt vilken
hon gav den tunga korgen att bära, medan hon
själv tog kittel, trefot och spade.
Då de kommo ut i det fria, regnade det icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
