Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
han sig just i det ögonblick, då Anselmus
fullbordat de sista bokstäverna i en handskrift. Han
gav honom då en annan, men lämnade honom
strax därefter utan ett ord, sedan han rört om i
bläcket med en liten svart pinne och ersatt de
begagnade pennorna med nya och bättre spetsade.
En dag, då Anselmus på slaget tolv gick uppför
trapporna, fann han, att den dörr, genom vilken
han vanligen inträdde, var stängd, och arkivarien
Lindhorst kom emot honom från andra sidan,
iförd sin liksom med lysande blommor
överströdda nattrock. Han ropade med hög röst:
— Vill ni stiga in här i dag, ärade herr Anselmus,
ty vi måste gå till det rum, där Bhogovotgitas
mästare väntar oss. Han gick före Anselmus
genom korridoren och förde honom genom
samma salar och gemak som första gången.
Studenten Anselmus häpnade på nytt över den
underbara trädgårdens härligheter, men han såg
nu tydligt, att många sällsamma blommor, som
hängde bland de mörka träden, egentligen voro
i glänsande färger prunkande insekter, vilka
flaxade med vingarna, dansade och virvlade om
varandra och tycktes smeka varandra med
känselspröten. Däremot voro de rosenfärgade och
himmelsblå fåglarna i själva verket blommor, och
den doft, som de utsände, steg upp ur deras
kalkar som ljuva toner, vilka blandade sig med
plaskandet från marmorbrunnarna och suset i
de höga buskarna och träden till hemlighetsfulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
