Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
ackord av smärtfylld längtan. Spefåglarna, som
första gången hånat och drivit gäck med honom,
fladdrade åter omkring hans huvud och skreko
oupphörligt med sina pipiga röster: — Herr
studiosus, herr studiosus, gå inte så fort —
kika inte så där upp i molnen — ni kan ju
falla på näsan. — Ha, ha! herr studiosus —
tag puderkappan omkring er — gudfar uven
skall frisera er tupé.
Så fortsatte de med sitt dumma pladder, ända
tills Anselmus lämnat trädgården. Arkivarien
Lindhorst steg slutligen in i det azurblå rummet.
Porfyrplattan med den gyllene krukan var
försvunnen, och i dess ställe stod mitt i rummet
ett med violett sammet överhängt bord, på vilket
lågo de för Anselmus välbekanta skrivmaterialen.
Framför bordet stod en med samma slags samu
met beklädd stol. — Käre herr Anselmus, sade
arkivarien Lindhorst, ni har nu redan raskt och
vät och till min stora belåtenhet avskrivit flera
manuskript. Men det viktigaste återstår ännu,
och det är avskrivandet eller rättare sagt
avritandet av vissa med besynnerliga tecken skrivna
verk, som jag förvarar i detta rum och som
endast kunna kopieras på ort och ställe. Ni
måste därför framdeles arbeta härinne, men jag
måste ålägga er att arbeta mecl den största
försiktighet och spänd uppmärksamhet, ty ett
felaktigt streck eller, vilket himlen bevare, en
bläckfläck, stänkt på originalet, störtar er i olycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
