Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
och sprutande eld och flammor rusade han genom
trädgården och förhärjade den i vilt raseri. Den
förbittrade andefursten grep salamandern och
sade vredgat: »Din eld har rasat ut — dina
lågor äro släckta, dina strålar bländade — sjunk
ned till jordandarna, de må håna och gäckas
med dig och hålla, dig fången, ända tills
eldstoffet åter tändes och med dig framstrålar ur
jorden som ett nytt väsen.»
Den stackars salamandern sjönk utslocknad
ned, men då framträdde den gamle knarrige
jordande, som Fosforos hade till
trädgårdsmästare, och sade: »Herre, vem har mer skäl
att beklaga sig över salamandern än jag! Har
jag icke putsat alla de vackra blommorna, som
förbränts, med mina skönaste metallstrålar; har jag
icke outtröttligt hägnat och vårdat deras växt
och slösat på dem många sköna färger? Och
dock tar jag mig nu an salamandern, ty endast
kärleken, vari du själv, o herre, ofta varit fången,
har drivit honom till detta anfall av förtvivlan,
varunder han förstört trädgården. Tillgiv honom
det alltför stränga straffet!»
»Hans eld är för närvarande utsläckt», sade
andefursten, »i den olyckliga tid, då det urartade
människosläktet icke längre förstår naturens
språk, då elementarandarna, förvisade till
människomas regioner, endast kunna tala till dessa
som en svag återklang ur ett avlägset fjärran,
i en tid då till den; som bortryckts ur den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
