Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
harmoniska sfären, endast en oändlig längtan
bär bud om det underbara rike han förr bebott,
medan ännu tro och kärlek härskade i hans sinne
— i denna olyckliga tid tändes salamanderns
eldstoff på nytt; dock måste han växa upp som
blott och bart människa och helt uppgå i den
torftiga jordiska tillvaron och bära dess bördor.
Men han bevarar icke blott minnet av sitt
urtillstånd utan lever även åter upp i den heliga
harmonien med allnaturen, han förstår dess under,
och hans andebröders makt står till hans tjänst.
I en liljeväxt återfinner han så den gröna ormen,
och frukten av hans förmälning med henne blir
trenne döttrar, som framträda för människorna i
moderns gestalt. Om våren klänga de i det
lummiga fläderträdet och låta höra sina ljuva
kristall-stämmor. Finnes det då i denna torftiga och
lumpna tid av inre förstockelse en yngling, som
hör deras sång, ja, ser en av ormarna på honom
med sina ljuva ögon och tänder denna blick i
hans sinne aningen om ett fjärran underbart rike,
till vilket han djärvt kan svinga sig upp, då han
avkastat det alldagligas börda, uppspirar hos
honom tillsammans med kärleken till ormen en
glödande och stark tro på naturens under, ja
på hans egen delaktighet i denna undervärld,
då blir ormen hans. Men icke förrän tre ynglingar
av detta slag blivit funna och förmälts med de
tre ’döttrarna, får salamandern avkasta sin
tryckande börda och återgå till sina bröder.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
