Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
uppenbarat sig för honom i det blå rummet,
också just varit Veronica, och att den fantastiska
sagan om salamanderns förmälning med den
gröna ormen hade han bara avskrivit, men
alldeles icke hört berättas. Han förundrade sig
själv över sina drömmerier och tillskrev dem
helt enkelt sitt på grund av kärleken till
Veronica exalterade själstillstånd såväl som arbetet
hos arkivarien Lindhorst, i vars rum det ju
dessutom doftade så sinnesbedövande. Han måste
skratta riktigt hjärtligt åt, att han kunnat vara
så dum, att han inbillade sig vara förälskad i
en liten orm och att han kunnat taga en
välbeställd geheimearkivarie för en salamander.
— Jo, jo — det är Veronica! ropade han högt,
och då han vände på huvudet, såg han rakt in
i Veronicas blå ögon, ur vilka kärlek och längtan
strålade. Ett svagt ack! bröt fram mellan hennes
läppar, som i samma ögonblick brände mot hans!
— O, jag lycklige, suckade den hänförde
studenten, vad jag drömde i går, blir verklighet i
dag.
— Och vill du verkligen gifta dig med mig,
då du blir hovråd? frågade Veronica. —
Javisst, svarade studenten Anselmus. I detsamma
knarrade dörren, och konrektor Paulmann trädde
iii, i det han sade: — Nu, värde herr
Anselmus, släpper jag er icke i dag, ni får hålla
tillgodo hos mig med en tallrik soppa, och
därefter brygger Veronica oss ett utsökt kaffe,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
