Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
som vi njuta ined registrator Heerbrand, som
lovat att komma hit.
— Ack, bäste herr konrektor, genmälde
studenten Anselmus, ni vet väl, att jag måste gå till
arkivarien Lindhorst för att skriva av. — Se här,
amice, sade konrektor Paulmann, i det han höll
fram sitt fickur, som visade halv ett. Studenten
Anselmus insåg genast, att det var för sent att
begiva sig till arkivarien Lindhorst och fogade
sig så mycket hellre efter konrektorns önskan,
som han hoppades få se Veronica hela dagen och
få tillfälle till mången förstulen blick, månget
ömt handtryck, ja till och med kunna erövra
en kyss. Så högt stego nu studenten Anselmus’
önskningar, och han kände sig allt bättre till
mods, ju mer han blev förvissad om, att han
snart skulle bli befriad från alla de fantastiska
inbillningsfoster, som sannerligen kunnat göra
honom till en förryckt narr.
Registrator Heerbrand infann sig verkligen till
måltiden, och när man druckit kaffet och
skymningen började falla, lät han förstå, i det han
förnöjt smålog och belåtet gnuggade händerna,
att han förde något med sig, som blandat av
Veronicas sköna händer och på behörigt sätt
framställt, så att säga folierat och rubricerat,
skulle fröjda dem alla i den kalla oktoberkvällen.
— Nå, så kom fram med, vad det är för ett
hemlighetsfullt väsen, som ni fört med er, ärade
registrator, ropade konrektor Paulmann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
