Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
hennes pappa är ingenting annat än en lumpen
fjäderruska och hennes mamma en simpel
rödbeta, men sin mesta kraft har hon att tacka
allahanda skadliga kräk — giftiga kanaljer, av
vilka hon är omgiven.
— Det är gement förtal, ropade Veronica med
av vrede blixtrande ögon, den gamla Lisa är
en vis fru, och den svarta katten är icke något
skadligt kräk utan en bildad ung man av fina
seder och hennes cousin germain.
— Kan salamandern äta utan att sveda
skägget och snöpligen förgås? sade registrator
Heer-brand.
— Nej, nej, skrek studenten Anselmus, nu och
aldrig mer skall han kunna det. Och den gröna
ormen älskar mig, ty jag har ett barnsligt sinne
och har skådat Serpentinas ögon.
— Dem skall katten riva ut! ropade Veronica.
— Salamander, salamander, betvinga dem alla
— alla, vrålade konrektor Paulmann i högsta
raseri, men är jag i ett dårhus? — Är jag själv
galen? — Vad pratar jag för vanvettigheter?
— Ja, jag är också galen — galen!
Därvid sprang konrektor Paulmann upp, ryckte
peruken av huvudet och slungade den i taket,
så att de fördärvade lockarna kvedo och i
alldeles upplöst tillstånd stänkte puder
runtomkring. Då grepo studenten Anselmus och
registrator Heerbrand punschbålen och glasen och
kastade dem jublande och stojande upp mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
