Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
taket, så att skärvorna yrde klii rande och klingande
omkring. — Vivat salamandern — pereat —
pereat den gamla — bryt sönder metallspegeln,
riv ögonen ur katten! — Fågel — fågel uppe
i luften — leve, leve, leve salamandern!
Så skreko och tjöto de som besatta, alla tre
om varandra. Högt gråtande sprang Fränzchen
därifrån, men Veronica låg på soffan, jämrande
av smärta och förtvivlan. Då gick dörren upp,
det blev plötsligt alldeles tyst, och in trädde
en liten man i grå slängkappa. Hans ansikte
hade ett sällsamt gravitetiskt uttryck, och
sär-skfilt den krumböjda näsan, på vilken satt ett
par stora brillor, hade något alldeles säreg!et
över sig. Han bar också en peruk, som.föreföll
att förut ha varit en fjädermössa. — Ödmjuka
tjänare, godafton, brummade den lustige lille
mannen, här finner jag val herr studiosus
Anselmus? Herr arkivarien Lindhorst låter
vördsam-ligtn hälsa att han i dag förgäves väntat på herr
Anselmus, men anhåller förbindligast, att han
i morgon icke försummar den vanliga timmen.
Därefter steg han åter ut genom dörren, och
alla sågo nu tydligt, att den gravitetiske lille
mannen egentligen var en grå papegoja.
Konrektor Paulmann och registrator Heerbrand
brusto ut i gapskratt, som ekade genom rummet.
Däremellan hördes Veronicas suckan och
jämmer, som om hon varit söndersliten av smärta.
Studenten Anselmus genomträngdes av en van-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
