Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
studenter gaudeamus igitur och känna oss
själaglada.
— Herrarna ha alldeles rätt, inföll en
praktikant, också jag är rikligen försedd med
specie-riksdaler, liksom min käre kollega här bredvid,
och spatserar flitigt på vinberget, i stället för att
sitta inne mellan fyra väggar vid det avskyvärda
skrivarbetet.
— Men mina ärade herrar, sade studenten
Anselmus, se ni då inte, att ni alla samt och
synnerligen sitta i glasflaskor och inte kunna
röra er, långt mindre spatsera omkring?
Då brusto seminarister och praktikanter ut
i ett högt skratt och skreko: — Studenten är
tokig, han inbillar sig, att han sitter i en
glasflaska, och så står han på Elbebryggan och ser
rakt ner i vattnet. Kom, så gå vi vidare!
— Ack, suckade studenten, de skådade aldrig
den ljuva Serpentina, de veta icke vad frihet
och ett liv i tro och kärlek ar, därför .känna
de icke trycket av det fängelse, till vilket
salamandern förvisat dem för deras dårskaps och
lågsinthets skull, men jag, olycklige, skall
förgås i skam och elände, om icke hon, som jag
så outsägligt älskar, räddar mig härifrån.
Då ljöd Serpentinas stämma som ett sakta
sus genom rummet: — Anselmus! — tro, älska,
hoppas! Och varje ljud strålade in i Anselmus*
fängelse, och kristallen måste ge vika för dess
makt och vidga ut sig, så att fångens bröst åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
