Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
skrockade hånfullt och utmanande, tryckte den
gyllene krukan tätt intill sig, och tog därur
händer fulla av jord, som hon kastade på
arkivarien. Men så snart jorden berörde nattrocken,
förvandlades den till blommor, som föllo ned.
Då flammade liljorna på nattrocken upp, och
arkivarien kastade de sprakande och brinnande
liljorna på häxan, som tjöt av smärta. Men då
hon hoppade upp och skakade sitt
pergament-harnesk, släcktes liljorna och föllo till aska.
— Raskt framåt, min unge! kraxade den gamla;
då flög katten upp i luften och susade bort
genom dörren över arkivariens huvud. Men den
grå papegojan fladdrade emot honom och grep
honom med sin krumma näbb i nacken, så att
det röda blodet flöt ur halsen och Serpentinas
stämma ropade: — Räddad — räddad!
Fylld av raseri och förtvivlan störtade den
gamla lös på arkivarien; hon kastade krukan
bakom sig och skulle just gripa tag om honom
med sina långa, knotiga och utspärrade fingrar,
inen arkivarien ryckte hastigt av sig nattrocken
och kastade den mot den gamla. Då väste och
sprutade blå gnistrande flammor ur
pergamentsbladen, och den gamla vred sig tjutande av
smärta och försökte att gripa alltmera jord
ur krukan och alltflera pergamentsblad ur
böckerna för att kväva de flammande lågorna.
Och när det lyckades henne att ösa över sig jord
eller pergamentblad, så släcktes elden. Men nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
