Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
ELFTE VIGILIAN.
Konrektor Paulmanns förargelse över det i hans familj
utbrutna vanvettet. - Hur registrator Heerbrand blev hovråd
och i starkaste frost gick omkring i skor och sidenstrumpor. -
Veronicas bekännelse. — Förlovning vid den rykande
soppskålen.
— Men kan ni säga mig, ärade registrator, hur
den förbannade punschen kunde stiga oss så
åt huvudet i går och driva oss till allehanda
tokerier? Så "frågade konrektor Paulmann, då
han morgonen efter trädde in i rummet, som
ännu var fullt av glas- och porslinsskärvor, och
där den olycksaliga peruken, upplöst i sina
ursprungliga beståndsdelar, simmade omkring i
punschen.
Då studenten Anselmus rusat ut genom dörren,
raglade och vacklade konrektor Paulmann och
registrator Heerbrand genom rummet, skrikande
som besatta och stötande huvudena emot
varandra, ända tills det lyckades Fränzchen att tned
mycken möda föra sin vimmelkantige fader till
sängs, och registratorn alldeles utmattad sjunkit
ned på den soffa, som Veronica, vilken flyktat
till sängkammaren, lämnat tom.
Registrator Heerbrand, som knutit sin blå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
