Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
deln från huvudet, omfamnade konrektorn, tryckte
varmt hans hand och ropade ännu en gång helt
hjärtskärande: — O, herr konrektor, herr
konrektor! Därvid grep han sin käpp och sin hatt
och rusade därifrån.
— Anselmus skall aldrig mer komma innanför
mina dörrar, sade konrektor Paulmann för sig
själv, ty jag ser ju nu, att han med sitt fördolda
vansinne kommer även de bästa människor
att förlora det lilla förstånd de äga. Registratorn
är nu också förlorad — jag har hittills lyckats
hålla mig, men djävulen, som i går hårt ansatte
mig i ruset, kunde ju dock till slut kasta -sig
över mig och driva sitt spel. — Alltså A page
Sa ta nas! Bort med Anselmus!
Veronica hade blivit mycket grubblande av sig,
hon sade inte ett ord, skrattade bara ibland
på ett sällsamt sätt och var helst ensam.
— Henne har Anselmus också på sitt samvete,
sade konrektorn uppbragt, men det är väl, att
han inte alls låter se sig — jag vet, att han är
rädd för mig, Anselmus, därför kommer han
aldrig hit.
Det sista sade konrektor Paulmann alldeles
högt. Då kommo tårarna i ögonen på Veronica,
som just befann sig i närheten, och hon suckade:
— Ack, kan väl Anselmus komma hit? Han <har
ju redan länge suttit inspärrad i glasflaskan.
— Vem — vad? skrek konrektor Paulmann.
Ack, min gud — min gud! Nu pratar också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
