Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
plikt, måste förtiga för dig, ärade läsare, men
han hade icke tagit så illa upp, som jag hade
anledning frukta. Han bjöd ju mig en hjälpande
hand för att fullborda verket, och därav kunde
jag med rätta sluta, att han i grund och botten
icke ogillade, att hans underliga existens i
andevärlden bekantgjordes på tryck. Det är möjligt,
tänkte jag, att han därpå bygger en
förhoppning, att desto snarare finna en man till sina
två återstående döttrar, ty kanske faller dock i
en eller annan ynglings bröst en gnista, som
tänder längtan efter den gröna ormen, vilken
han då söker och finner i fläderträdet på Kristi
himmelfärdsdag. Av den olycka, som hände
Anselmus, då han förvisades till glasflaskan, skall
han taga varning och väl akta sig för varje
tvivel, varje otrohet.
På slaget elva släckte jag min studerlampa och
smög mig till arkivarien Lindhorst, som redan
väntade mig i förstugan. — Är ni redan här
— högtärade! Nå, det är mig kärt, att ni icke
missförstått mina goda avsikter — följ bara med
mig!
Och därvid förde han mig genom den av ett
bländande sken upplysta trädgården till det
asur-blå rummet, där jag såg det violetta skrivbord,
vid vilket Anselmus arbetat. Arkivarien Lindhorst
försvann, men kbm strax tillbaka med en skön,
gyllene pokal i handen, ur vilken en blå låga
fladdrade upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
