Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte vigilian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
— Här, sade han, har jag med inig till er er
väns, kapellmästare Johannes Kreislers,
älsklingsdryck. — Det är brinnande arrak, i vilket jag
hällt litet socker. Läppja ni härpå, jag skall strax
ta av mig nattrocken, och för mitt nöjes skull
och för att njuta av ert värda sällskap, medan
ni sitter här och åskådar och skriver, tänker
jag stiga upp och ner i pokalen.
— Som ni behagar, ärade herr arkivarie, sade
jag, men om jag nu vill njuta av drycken, blir
ni inte —
— Hav inga bekymmer därför, min käre vän,
ropade arkivarien, kastade hastigt av sig
nattrocken, steg till min icke ringa förvåning ned i
pokalen och försvann i lågorna. — Utan tvekan
läppjade jag på drycken, i det jag lätt blåste
undan de blå flammorna — och den smakade
härligt!
Röra sig icke palmernas smaragdgröna blad
med sakta sus och prassel liksom smekta av
morgonvindens andedräkt? — Väckta ur sin
slummer höja och sänka de sig och viska
hemlighetsfullt om de under, som ljuva harpotoner
förkunnat för dem från fjärran! Den blå asuren
lösgör sig från väggarna och svävar som en
lätt ånga upp och ner, men bländande strålar
genomkorsa dimman, vilken i jublande och
barnslig glädje virvlar och snor sig och stiger
ända upp till den omätliga höjd, som välver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
