Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu vet man att det var Karl Johan själf — alltså
densamma som yrkat på Norges afstående till svenska kronan
— som genomdref denna lydelse. Redan häraf är det klart,
att det icke var meningen att svenske konungen ensam
skulle blifva Norges nya herre, utan att det verkligen blef
svenska statens egendom; "konungen af Sverige" är i det
diplomatiska språket detsamma som staten Sverige; på andra
ställen i freden är detta också tydligt utsagdt, då där talas
om Sverige som tillträdande makt (art. 12), om norrmännen
såsom svenske undersåtar (art. 20), om Norge såsom hörande
till Sveriges land (art. 23), ja, en gång rent ut om Norges
afträdelse till Sverige (art. 25). Härutinnan ligger således
ingen afvikelse ifrån den förutsättning, hvarpå Sveriges
öfverenskommelser med stormakterna voro byggda. Men
däremot var det en nyhet att Norge fick vara ett med
Sverige förbundet konungarike. Vi förstå nu hvad detta
vill säga. Norge skulle icke som ett eller flere landskap
infogas i det svenska riket; tydligen med tanken på sina
föregående uttalanden till Norge har Karl Johan underlåtit
att begagna Sveriges makt i hela den utsträckning, hvartill
han fått stormakternas löfte; genom att behålla den
nationella egenheten har man velat göra förändringen så litet
motbjudande för norska folket som möjligt; Norge får alltså
hafva sin titel kvar; det får vara ett helt för sig utan att
blandas in i Sverige, det slipper att bli en provins i Sverige.
Men därmed var det dock icke sagdt, att det skulle vara
sidoordnadt med Sverige; ännu fanns ingen union i meningen
af en förbindelse mellan själfständiga stater; ty Norge skulle
tillhöra Sverige, det blef sålunda ett rike i underordnadt
förhållande till Sverige, ett lydland under Sveriges
"suzeränitet", som det heter i det vetenskapliga språkbruket, något
i samma stil som Elsass i början var i förhållande till
Tyskland. På detta vis skedde Sveriges besittningstagande
i en annan form än den, som varit närmast afsedd på frågans
tidigare stadium i kabinetterna. Men detta motsäger icke
hufvudsaken, att Sverige fått Norge. Traktaterna mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
