Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stormakternas understöd att taga Norge, de lofvade att icke
sätta sig emot om Sverige rent af lade det under sig som
ett landskap, men de kunde naturligtvis icke föreskrifva
Sverige, i hvilken form besittningen skulle ske; det var till
Sverige, icke till Norge, som de gjorde löften; gent emot
Norge fick Sverige genom traktaterna blott rättigheter, inga
skyldigheter (därest detta icke uttryckligen var på tal, såsom
några allmänna ord i engelska traktaten); och Sverige hade
således nu fria händer att genomföra saken efter det sätt
som behagade det bäst. Huru man ville göra, därom synes
man föröfrigt ännu icke varit på det klara inom svenska
regeringen; Karl Johan själf har tydligen i förstone tänkt
sig föreningen på samma sätt som Adlersparre, en frivillig
sammanslutning mellan själfständiga folk; och ännu mot
slutet af 1812 uttalade han sig i den riktningen såväl till
England som till norrmännen själfva.
Så var nu saken på bästa sätt förberedd och det
återstod att genomföra den. Vägen gick genom krig med
Danska monarkien. Efter uppfyllandet af sina förbindelser
mot bundsförvandterna förde Karl Johan svenska och
allierade trupper mot Danmark och tvang det till
Kielerfreden den 14 Januari 1814.
Här skulle således traktaterna verkställas. Karl Johan
hade ock under hela fredsunderhandlingen förklarat sig ej
kunna vika ifrån sina öfverenskommelser med stormakterna;
han hade därför bestämdt fordrat att Danmark skulle afstå
Norge till Sveriges rike. Det stod också i ett första utkast
till freden rent ut, att Norge skulle "inkorporeras", d. v.
s. blifva en provins i Sverige, precis som det sedan
verkligen kom att heta om det afträdda svenska Pommerns
förhållande till Danmark. Men då villkoren skrefvos ut, blefvo
ordalagen för Norges räkning annorlunda. I fredens fjärde
artikel står nämligen, att danska kronan afträdde alla sina
rättigheter och titlar till Norge, som hädanefter skulle
"under full ägo och öfverherskap tillhöra konungen af
Sverige och utgöra ett konungarike förenadt med Sverige".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
