Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det är Norges egen författning, öfverenskommen mellan
Norges konung och folk inbördes.
* *
*
Det är en besvärlig och villsam väg vi nu hafva
vandrat, och det kan väl behöfvas att kasta en blick tillbaka
för öfversiktens skull. Efter Finlands förlust blef det
svenska politikens lifsuppgift att skaffa oss luft åt vester, genom
att rycka Norge från Danmark. Diplomatiska
förberedelser åren 1812 och 1813 försäkrade Sverige om Europas
understöd därtill, äfven om meningen skulle vara att rent
införlifva den nya landvinningen. Men Sverige gick icke
så långt, det begränsade i Kielerfreden 14 Januari 1814 sin
makt därhän, att det lät Norge vara ett helt, ett lydland
under sig. Kielerfredens betydelse är således, att den
skaffat Norges rätte herre — konungen af Danmark — ur
vägen och satt Sverige i hans ställe; alltsedan dess har
Sveriges konung varit Norges och Sverige-Norge en enhet
gent emot Europa. Men inom sig hade denna enhet ännu
icke karakteren af union, ty den hvilade på den ena delens
subordination under den andra. Detta förhållande ville
emellertid den underordnade delen icke underkasta sig, den
sade sig fri och tog sig för att lefva ensam. I stället för
att nu med stränghet nederslå upproret gjorde konungen
(efter några skenrörelser på fältet för att visa sin makt)
på samma sätt som Sveriges konung gjort en gång förr
med upproriska undersåtar, nämligen Gustaf Vasa med
smålänningarne den 14/10 1542 — han slöt fördrag med dem,
den s. k. konventionen i Moss 14 Augusti 1814. Ett
sådant fördrag är till sitt väsen blott ett på förpliktande sätt
afgifvet löfte af den lagliga öfverheten; men i detta fall
innebar löftet intet mer eller mindre än att delen Norge
skulle emanciperas och blifva samordnad med sitt
föregående hela, Sverige. Liksom Sverige i Kielerfreden icke
gått ut till yttersta gränsen af sin makt enligt traktaterna,
så tog det i konventionen icke heller ut sin rätt enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue May 13 00:03:21 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/krunionen/1/0021.html
