Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i verkligheten spelat någon roll; men den förra har i
praktiken blifvit den segrande. Nu är det visserligen icke svårt
att finna huru omöjlig denna herskande åsikt i själfva
verket är. Om man också icke hinner genomstudera det
historiska förloppet vid unionens rättsliga tillkomst, så
behöfver man blott med uppmärksamhet och förstånd läsa
kommissariernas påteckning på GL:s norska
normalexemplar. De göra en reservation för den händelse GL.
sårade Sveriges grundlag. Var det då Sveriges rätt
öfverhufvud som de bevakade? Nej, de tala uttryckligen blott
om Sveriges rikes ständer och deras konstitutionella rätt.
Nu har konungen af Sverige också sin del i
grundlagsstiftning: skall alltså påskriften på GL. icke gälla som denne
svenske konungs regeringsåtgärd, då kommer man till den
orimliga slutsatsen, att Karl XIII:s egna högstbetrodde
ombud hafva totalt uppoffrat hans rätt som svensk konung
gent emot Sveriges riksdag — och han godkänt detta! Det
borde väl ock redan i sig själf utan vidare omständigheter
vara klart, att endast svenskar kunnat göra förbehåll för
svensk myndighets rätt. Men erkännes blott detta — att
dessa kommissarier, som med 1814 års storting ändrade
en mängd i RA. icke intagna §§ af GL., att de voro
svenskar, handlande å Sveriges konungs vägnar — då är
därmed också medgifvet, att GL. i alla dessa stycken är en
öfverenskommelse emellan Sverige och Norge. I själfva
verket kan man aldrig komma ifrån den motsatta svenska
extremen — aldrig vindicera Norge uteslutande rätt öfver
en enda bokstaf i GL., därest man icke fasthåller att
Sveriges konung genom Mosskonventionen blef unionskonung
och således därefter fick en möjlighet att handla som
enbart norsk konung direkt med Norge, utan förmedling af
svenska former. 1814 års storting själft var också
fullkomligt medvetet om att det skref öfverenskommelser med
Sverige, och ännu 1830 års norska Konstitutionskommitté,
ehuru utgången från ensidigt norsk uppfattning, hade en
klar och skarp blick för GL:s olika karakterer af norsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
