Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
unionskonungen personligen; men denna ställning måste
blifva honom ytterst svår — hvad skulle han göra om
svenska statsrådet och det norska bägge gjorde sina
motsatta meningar till kabinettsfråga? — eller ock måste han
därigenom vinna en auktoritet, som knappt vore förenlig
med hans ställning som konstitutionell monark. På en
punkt har unionen verkligen sönderbrutit denna hans
ställning, nämligen när det gäller att välja form för afgörandet
af sådana frågor, som angå bägge rikena; vi minnas att RA.
för dem föreskrifver en särskild behandling i statsråd af både
svenskar och norrmän; men om nu konungen till fromma
för det ena landet skulle afgöra en sådan mellanriksfråga
i dess särskilda statsråd enbart, då står ingen minister
det andra till ansvar för detta beslut och det förfördelade
landet kan endast efter revolution mot sin konung beifra
det andras traktatsbrott. Vådan af att hafva lämnat den
unionella rätten och gemensamhetsärendena utan tydligt
utstakade gränser får härigenom en stark belysning.
Icke stort bättre blef det, när man i ett par fall
verkligen företog sig att stadga något för den händelse, att
länderna skulle sätta sig fast i olika meningar; man begick
blott en öfverträdelse- i stället för en underlåtenhetssynd.
Är det frågan om val till gemensam öfverhet, då kom ju
afgörandet att ligga i ett lotterispel med den förseglade
sedeln; men det är lätt att se, att de spända nationalkänslorna
icke gärna kunna lugnas med ett sådant medel; eller hvad
skulle Sverige säga om slumpen gåfve det en af Norge vald
konung emot alla svenskars önskan? Karlstadkommitténs
fungerande skulle säkerligen bringa hela unionens bestånd
i fara. Är det åter så, att Interimsregeringens tvenne halfvor
stå emot hvarandra i ett ärende, som rörer endast det ena
landet, då skulle afgörandet bero endast och allenast på
den tillfälligheten, om det var den svenske eller norske
ordförandens vecka, och här löper således det ena landet en
risk att få sina egna frågor afgjorda uteslutande af det
andra landet. I bägge fallen har man således, blott och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
